Rötterna för De Gröna finns i gräsrotsrörelsen Helsinki-liike (1976) samt i Koijärvi-rörelsen (1979). Det år 1987 grundade Gröna förbundet registrerades som parti ett år senare.  Idag, lite över 30 år senare, har rörelsen av några få missnöjda stadsbor utvecklat sig till den näststörsta politiska gruppen i Helsingfors. De Grönas verksamhet i Helsingfors började sommaren 1976 under namnet  Helsinki-liike.   Det gällde en grupp människor som hade blivit frustrerade i anledning av bilismens makt, samt att gamla hus revs ner utan motiverad orsak och att stadsplanering baserades på ohållbar argumentering.  Dessa personer beslöt att ställa upp själva i samma års kommunalval. Resultaten var 1.7% av alla röster: ingen på listan blev vald till stadsfullmäktige, men idén hade lanserats om att kunna delta i det kommunala beslutsfattandet genom en ny politisk rörelse.

Synligheten av Helsinki-liike ökades sedan om tre år då dammen i Koijärvi blev byggd och Lepakko ockuperat. I kommunalvalet 1980 blev Ville Komsi invald som första gröna ledamot i stadsfullmäktige. I riksdagsvalet 1983 invaldes de första gröna riksdagsledamöterna: Kalle Könkkölä från Helsingfors och Ville Komsi från Nyland.  Stödet för gröna kandidater ökade jämnt under 80-talet: I följande val år 1987 fick De Gröna två ledamöter från Helsingfors (Pekka Haavisto och Osmo Soininvaara),  och år 1991 redan tre (Pekka Haavisto, Heidi Hautala och Hannele Luukkainen).  Stödet blev kvar på samma nivå vid kommunalvalet: först 8,2 % (1984) och sedan 7,6 % (1988).  Det Gröna förbundet grundades på Kalevaladagen 1987. Det riksomfattande genombrottet för De Gröna kom med kommunalvalet 1992.  Plötsligt blev antalet av partiets kommunala förtroendevalda högre än dess medlemsantal!  Läget var likadant i Helsingfors: De Gröna växte till den tredje största gruppen i fullmäktigeförsamlingen, och den enda invalda liberalen anslöt sig till den gröna fullmäktigegruppen. De Gröna tilldelades ordförandeplatserna i hälsovårds-, kollektivtrafiks- och byggnadsnämnden.
Efter den stora framgången i kommunalvalet 1992 kändes riksdagsvalet 1995 som förlust trots att partiets representation om tre riksdagsledamöter blev oförändrad; invalda blev Tuija Brax, Irina Krohn och Osmo Soininvaara.  De Gröna blev representerade i regeringen för första gången med Pekka Haavisto från Helsingfors som minister.

I kommunalvalet 1996 etablerade De Gröna sin plats som ett av de tre stora partierna i Helsingfors med 18,4 % av rösterna och en partigrupp om 16 medlemmar.  Följaktligen tilldelades De Gröna också en av de fyra platserna av biträdande stadsdirektörer fr.o.m. början av 1998.

I riksdagsvalet 1999 steg antalet gröna riksdagsledamöter från Helsingfors till fyra då Tuija Brax, Irina Krohn, Anni Sinnemäki och Osmo Soininvaara blev invalda.

I europarlamentsvalet 1996 och 1999 blev Heidi Hautala från Helsingfors invald.  I valet 1999 var hon hela landets röstdrottning med 9,3 % av de personliga rösterna.  År 1999 invaldes också Matti Wuori. Antalet av De Grönas medlemmar i Helsingfors har stigit jämnt under hela 2000-talet.  Flera föreningar har grundats inom olika stadsdelar, samt föreningar ämnade för de unga, kvinnor och seniorer. Verksamhet och antalet evenemang ökar ständigt.  Den gröna fullmäktigegruppen och partimedlemmarna har blivit vana att tillämpa elektroniska kommunikationsmetoder samt utnyttja föreningens Internetsidor.

I kommunalvalet 2000 fick De Gröna i Helsingfors sin största valseger dittills: vi fick mera röster än socialdemokraterna och blev därigenom det näststörsta partiet i staden. Det var första gången som De Gröna gick till val med en full lista om 127 kandidater.   Det viktigaste temat var stadsplanering, i synnerhet generalplanen och planeringen av Tölöviken. I valet fick De Gröna 23,5 % av rösterna, vilket betydde 21 stadsfullmäktigeplatser.  Pekka Sauri blev vald som ordförande för stadsfullmäktigeförsamlingen.  I stället för de tidigare tre platserna i stadsstyrelsen fick De Gröna nu fyra, och fyra nämnder leddes nu av gröna ordförande.  Efter Reiska Laine från Vänsterförbundet övergått till De Gröna kom den gröna fullmäktigegruppen att omfatta 22 medlemmar.
Riksdagsvalet 2003 medförde en vidare period för De Grönas existerande riksdagsledamöter. Johanna Sumuvuori, som nu hade ställt upp för första gången och kommit nära att bli vald, blev riksdagsledamot när Irina Krohn började sin verksamhet som verkställande direktör för Finlands filmstiftelse.
Stadens tjänstemannaförvaltning fick en aning grön färg med Pekka Sauris val som biträdande stadsdirektör för byggnads- och miljöväsendet.
Segersviten för De Gröna i Helsingfors tog slut i kommunalvalet 2004, då partiet förlorade fyra platser. 17 gröna blev invalda till stadsfullmäktige, och när Hannele Luukkainen övergick till Samlingspartiet krympte gruppen ner till 16 medlemmar.

Men riksdagsvalet 2007 blev framgångsrikt: De Gröna fick 5 riksdagsledamöter. Som nya invaldes Outi Alanko-Kahiluoto, dåvarande ordförande för De Gröna i Helsingfors, samt Pekka Haavisto, som returnerade till det finska politiska livet. Tuija Brax från Helsingfors blev justitieminister.

Mot slutet av 2007 upptog Olli Aalto, den långvariga verksamhetsledaren för De Gröna i Helsingfors, nya utmaningar och hans post togs över av Maaria Haikarainen. Sedan hösten 2007 anställer kretsföreningen för De Gröna i Helsingfors dessutom en organisationskoordinator.
Segersviten för De Gröna i Helsingfors fortsatte i kommunalvalet 2008: gruppen växte igen till 21 medlemmar, och mängden röster var högre än någonsin tidigare. De nya invalda stadsfullmäktiga var Emma Kari, Mari Holopainen, Essi Kuikka, Sanna Vesikansa, Julia Virkkunen, Tuuli Kousa och Ville Ylikahri. De Gröna blev den näststörsta gruppen i fullmäktigeförsamlingen, till vars ordförande Otto Lehtipuu blev vald.

Stödet för De Gröna gällde också i Europarlamentsvalet våren 2009. Heidi Hautala fick de mesta rösterna bland alla kandidaterna i Helsingfors, och Satu Hassi, som även var väldigt populär, blev fjärde. Båda blev invalda till parlamentet.

Antalet medlemmarna av De Gröna i Helsingfors överskred 1000 mot slutet av 2009.